tisdag 24 april 2018

Besök i staden Albi och konsert med Camille et Julie Berthollet

Besök i staden Albi, 18 mil bort och en häftig konsert med de begåvade systrarna Camille och Julie Berthollet

I veckan som gått har vi besökt den förhållandevis lilla men ståtliga staden Albi. Vägen dit är bedårande. Berg, dalar, grönska, garrigue, slingrande vägar och fina vattendrag. Genom staden flyter den mäktiga floden Tarn som säkert haft mycket stor betydelse för grundandet. Tydligen grundades Albi redan under Romartiden. Albiborna fick utstå mycket lidande under tidig medeltid då korsfararna gjorde rent hus och Albi blev det biskopssäte som än idag dominerar den gamla stadsbilden. Här finns, hör och häpna, världens största tegelbyggnad, dvs katedral tillsammans med biskopspalatset.  Idag Unesco- världsarv. Katedralen når till skyn, takmålningarna är imponerande och altar tavlan visar verkligen vad som händer i Helvetet.

En del av Biskopspalatset inrymmer idag Toulouse-Lautrec museet. Henri T-L är stadens son och museet har en imponerande samling av hans verk. Den gamla stadsdelen inrymmer många vackra gamla korsvirkeshus och byggnadsstilen är en helt annan än den vi är vana vid. Här gäller röd tegel istället för beige sandsten.


När vi lämnade Albi för vidare färd mot Bruguiere och konsert, stannande vi till i vinområdet Gaillac. Här träffade vi på paret Sloge som sedan 19 år äger vingården Canto Perlic. Vi återkommer till dem i nästa avsnitt av bloggen.

Bruguiere, en förort till Toulouse, ingenting att utforska, en ful byggnad men en underbar akustik, en fullsatt konsertsal, en underbar konsert. Camille et Julie Berthollet. Dessa två begåvade systrar, 19 resp. 20 år gamla är enormt populära och framgångsrika. Debutskivan 2015 inbringade guldskiva, inte dåligt för klassisk musik. De är fullfjädrade artister, samspelta med egna tolkningar av kända verk, lyssna på dem på Spotify och njut. Måste säga att det blir ännu bättre i verkligheten. Tänk att bli inropad av en klappande och stampande publik fyra gånger, det var magiskt.
Camille et Julie








Pezenas våren 2018

Vi har nu varit i vårt nya, gamla hus i Pezenas sedan mitten av mars.  Resan ner var spännande på många sätt. Vi tog Finnlines från Malmö till Travemunde. Innan vi lämnade Malmö blev vi upplysta om att båten var i dåligt skick och denna tur var den sista inför kommande varvbesök. På natten började det storma och vi var båda övertygande om att detta var vår sista resa. Till vår stora glädje kom vi fram välbehållna.  
Väl framme i Pezenas skulle våren välkomna oss, men även här hade våren frusit inne så vi fick ha täckjackorna på. Nu i skrivande stund har våren kommit med besked och det är bad- och kortbyxeväder.

Huset stod kvar i samma skick som vi lämnade det. Det tog visserligen en tid att värma upp med fläktar, element och brasa i spisen. Några småprojekt har vi hunnit med, vinprovning, omklädning av några stolar och målning.
När vi kom var klippningen av vinstockarna i princip klar. Den kalla våren hade gjort att stockarna fortfarande stod bara, utan tillstymmelse till bladväxt. Men nu har värmen kommit och feuillaisionen har exploderat. Det växer och knakar. Det ser ut att bli ett bra vinår.

Lite mer om vardagen.
Den 22 mars guidade vi 30 skandinaver och smakade vingårdens (Brescou) samtliga viner. Jättekul. Deltagarna var mycket intresserade av vintillverkning och smakning och de flesta hade inte varit på Domaine de Brescou tidigare.

Som medlemmar i Scandoc erbjuds vi många intressanta evenemang. Vi har verkligen gillat stadsvandringarna och denna gång stod Sete på schemat. Som vanligt en mycket intressant och lärorik promenad som får en att se staden på ett helt nytt sätt.

Under påskhelgen hade vi kärt besök från våra vänner Pehr o Ingegerd Ågårdh från Helsingborg. Vi hade tur; påsken i Sete gick i segelfartygens tecken. Stora, gamla, fina fartyg fyllde hamnen och det bjöds på fartygsbesök, musik och historiska berättelser. Vi tog också tillfället i akt och besökte den måleriska byn Saint-Guilhem-le-Désert. Byn brukar prunka av turister på sommaren men nu kunde vi verkligen utforska allt utan trängsel.
Den 8 april arrangerade vi ett öppet hus för många av våra vänner och bekanta här i södra Frankrike. Det var lite av en invigning av vårt nya ”gamla” höghus, som vi kallar l´ Ecaliers au ciel. Drygt 40 vänner dök upp och gästade oss och de bjöds bla på grillad korv och vin. 

Cyklarna har längtat ut på långtur. Pga vädret har det inte blivit så mycket som vi planerat men några turer har de nypolerade fordonen tagit. Istället har långpromenaderna blivit många och vi hittar ständigt nya fina ställen att vandra på.

Montpeyroux – Tous caves Ouvertes 15 april 2018

Den 15 april arrangerades den årliga vinfesten i Montpeyroux, en av appelationerna i Languedoc. AOP-vinerna ska innehålla Syrah, Grenache och Mourverde som huvuddruvor men kan även innehålla Carignan och Cincault som utfyllnad. Monpeyroux visade sig var en mycket trevlig by. Det spelades musik och serverades mat runt omkring i byn där samtliga 22 producenter fanns. Solen sken ikapp med stämningen och det var en mycket trevlig dag. Vi fick tillfälle att botanisera bland områdets alla kvalitetsviner. Naturligtvis träffade Åsa några gamla arbetskamrater som också delvis är boende i Frankrike.
Vi fastnade särskilt för ;
·     Domaine D’Aupilhac
Här bjöds vi på en kul och spännande rundvandring i caven med olika stationer där gårdens viner presenterades. På slutstationen fick vi prova gårdens rariteter Le Carignan 2010, Les Plôs de Baumes 1999 och Les Cocalières Blanc 2008. Alla utmärkta, kraftiga viner men alltför dyra.
·     Villa Dondona, Domaine Lynch - Suquet 
En trevlig liten Domaine i utkanten av Montpeyraux på ca 15 hektar. Här möts två personligheter - en brittisk konstnär och en läkare som blivit en vinodlare. På sina femton hektar med varierad jordmån produceras kraftfulla, aromatiska viner med fin  karaktär. Gården har fått en mängd priser för sina viner. Vi provade, fastnade för och köpte;

Dondona;Består av Grenache 20%, Mourvèdre 40% Syrah 40% alltså en riktig AOP Montpeyroux. Mycket frukt, komplext med en fräsch syra i smaken.
Dame Mourvèdre; i stort sett 100% Mourvèdre. Ett elegant och härligt vin i en mycket vacker flaska.

·     Divem
Divem är en liten domaine (4.5 ha). Vi provade Divem ochCarpe Divem.  Båda är mycket goda viner, där Carpe Divem var dagens höjdare.  Vinmakaren, Gil Morrot berättade om den något annorlunda tillverkningsprocessen. Vinet är en blandning av tre årgångar (2011,2012 och 2013) och består till 70 % av Merlot, övriga 30 % är en blandning av Grenache, Syrah, Mourvedre och Cinsault.  Vinet har eklagrats i fem, fyra respektive tre år beroende på årgång. Lagringen har skett i gamla ekfat. Ett helt fantastiskt vin som tyvärr slutsålt.

















onsdag 21 februari 2018

Sista veckan i Sydafrika

Sista veckan i värmen bestämde vi oss för att bada varje morgon, ta ut det sista ur golfbanan och bla besöka en vingård och Mandelamuseet i Midlands. En skön lördag går färden mot Midlands. Ett annorlunda landskap, berg, dalar, grönt och hus utspridda överallt. Intressant att utforska en annan del av detta stora land. 
Den lilla vingården Abingdon Wine Estate ligger vackert i det nya vinområdet KwaZulu-Natal Midlands, och i distriktet Lion River. Här finns bara ett fåtal vingårdar och Abingdon är pionjären. Gården köptes 2000 av vinmakarna Ian & Jane Smorthwaite. De var mitt i livet och ville som många andra börja med något nytt. Nu är dottern Laurie Smorthwaite djupt engagerad i driften av gården. Gården ligger på ca 1200 meters höjd och är bara 3 ha stor. De druvor som odlas idag är Sauvignon Blanc, Chardonnay, Viognier, Syrah, Cabernet Sauvignon och Nebbiolo. De första stockarna planterades 2004 och den första skörden togs ut 2007 då gårdens Cabernet Sauvignon/ Shiraz, blev den första certifierade vinet i KwaZulu-Natal.
 

Vi har beställt lunch men startar besöket med en provning av gårdens viner. Fem av gårdens viner står på provningslistan och vi startar med Sauvignon Blanc 2017. Blek och dyr.
Även de nästföljande vita, en Blend och en Viognier, är alltför bleka för priset. Vinner gör gårdens Chardonnay som har fin balans med härlig eftersmak. Detta vin får följa med till Ballito.
Vi njuter en härlig lunch i en grönskande trädgård och spenderar en fin dag i Midlands.
Tyvärr går golfspelet allt sämre, vi avslutar med kännbar förlust men tröstar oss med små inköp av snygga sommarkläder där vi tom får momsen tillbaka.

Nu har vi varit borta ca en månad, en månad med härliga upplevelser på alla plan och än en gång ett stort tack till våra vänner Malin och PA i Balito för er gästfrihet och för alla trevliga dagar tillsammans.






fredag 9 februari 2018

Sydafrika del 2 Ballito

Andra akten i vår Sydafrika vistelse tar sin början på flygplatsen i Port Elisabeth. Vi ska ta planet till Durban för att under två veckor umgås med barndomsvännen Malin och hennes man PA. Paret bor ca halva året i Ballito, en härlig ort norr om Durban.
Malin och PA möter upp på flygplatsen och bilresan till Balito går genom ett grönskande, backigt landskap. Utsikten från deras lägenhet är bedårande, höga, skummande vågor där delfinerna defilerar förbi varje morgon. Ca 300 m från huset finns en mindre sandstrand som är skyddad från de värsta vågorna och här kan man bada i det härligt tempererade havet.

Golfrundor är redan bokade. Helt OK rundor med hyrda respektive lånade klubbor. Restaurangerna i Ballito är oräkneliga och varje kväll gläds vi åt den goda maten tillsammans med det goda vinet. Prisnivån är låg oavsett var vi äter och det är en fröjd att smaka sig igenom både fisk, kyckling, pasta och kött.

Bokat är även ett besök i den närbelägna parken, Hluhluwe-Imfolozi Park. Två hela dagar samt en fantastisk övernattning i Masinda lodge, ett f.d. ministerjaktslott, mitt ute bland de vilda djuren.
Parken ligger ca 3 timmars bilresa från Ballito i Zululand. Landskapet är grönt, först av sockerrör och sedan av frukt- och skogsodlingar. I dalar och på slätter ligger hus och små byar utspridda, getter och kor finns överallt tom på vägarna. Husen är alltifrån skjul till relativt fina tegelbyggnader.
Väl framme i parken åker rutorna ner, vi luktar, spejar och är fullt koncentrerade på uppgiften att hitta djuren vi vill se och studera. Det tar inte lång tid förrän vi siktar in en noshörning, sedan impalas (bockar med ränder i baken), zebror, bufflar, nyalor (lite större bock), vårtsvinsfamiljer, vildsvin, ännu fler noshörningar och olika slags fåglar.


Maten har vi med oss, pizza till middag. I kikaren ser vi ett antal giraffer. Mörkret är kompakt när vi njuter i vår storslagna lodge.

Dag två startar tidigt. Det har regnat under natten och morgonen är grå och disig. Även denna dag vankas det djur i hundratal. Lyckan blir särskilt stor när vi upptäcker den första elefanten. Det blir inte sämre när vi står ansikte mot ansikte med en hel hjord.


Noshörningar måste vara parkens signum, de är många och nära. Nära är också babianer, småaporna vervet, bockar och bufflar. Bufflarna tom spärrade vägen så det var bara att vända och ta en annan väg.
Tyvärr blev det inte fler giraffer, men däremot några lejon på lite håll, som lögade sig i solskenet.

Nöjda körde vi vidare mot den lilla staden St Lucia som också den ligger i en naturpark, Isimangaliso Wetland park. Här har vi hört att flodhästarna bevistar gatorna på natten.
Överallt varnas just för Hippos och krokodiler. I trädgården på vårt boende i staden, går vakterna och lyser hela natten. På nätterna brukar flodhästarna komma upp ur floden för att äta och dricka ur poolerna.
Torsdag förmiddag åker vi på flodtur. Solen har tagit med sig brisen och det vimlar av flodhästar i floden. De ligger och guppar och lögar sig i vattnet, ibland tar någon ett dyk för att visa sin enorma lekamen. Det är en upplevelse att se så många i sin naturliga miljö. Tur har vi också med krokodilerna, en skymd bakom en buske men en helt utsträckt på en strandbank.


Vilka fantastiska dagar vi haft bland djuren i ett helt nytt och annorlunda
 landskap.  Vilka vänner vi har som vill dela dessa härliga upplevelser med oss.



















onsdag 31 januari 2018

Bäst i vår test

När vi nu har skrivit om alla dessa viner och provningar är vi då redo att ta ut de bästa? Ja först och främst tycker vi att vinerna utvecklats positivt sedan vi senast var i Sydafrika. Vi upplevde då en något bränd ton i de röda vinerna. Denna ton är sällsynt idag, vilket vi upplever som positivt. Vinerna är överlag friskare, renare och torrare i karaktären utan att fruktigheten har gått förlorad.
Hur ska vi då prisa de bästa, vi gör nedan ett försök;

MCC. Methode Cap Classic (Champagnemetoden): Domaine de Dieus två friska mousserande.
Sauvignon Blanc: Dunstone
Chenin Blanc: Rijks- A touch of Oak
Chardonnay (oekad): Graff
Chardonnay (ekad): Creation
Viongier: Vrede en Lust
Vit blend: Lemberg- Lady

Rosé: Graff och Domaine de Dieu

Grenache: Waverly Hills
Pinotage: Chamonix och Rijks
Shiraz (europastil): Vrede en Lust och Lemberg: Nelson
Shiraz: Rijks
Cabernet Sauvignon: Stark-Condé -Three pines
Pinot Noir: Creation
Cap Blend: La Motte- Millennium, Vrede en Lust- Erasmus. Marianne- Floreal

Detta får bli avslutningen på de första 17 dagarna på resan. I natt har det regnat över Jefferys Bay och dagen har varit molnig men behaglig. Imorgon går flyget till Durban där vi möts upp av Malin och PA som vi ska gästa under 14 dagar.


Dalen mellan Himmel och Jord.

På väg mot Hermanus ligger dalen mellan Himmel och Jord. En underbart vacker dal med höga berg, sällsynt natur och mycket kurvig väg. Här står vingårdarna idag som spön i backen.  För en del år sedan fanns det bara två. Dessa två var inte vilka som helst. Det var nämligen Hamilton Russel och Bouchard & Finlayson. Nu finns det enligt uppgift 18 stycken gårdar som producerar några av Sydafrikas allra bästa viner

Den första gården vi letade efter var Domain de Dieux. Tipset om gården hade vi fått av vinmakaren på Dunstone. Provningsrummet låg uppe på en knalle. Vägen dit var knallig i sig men det var värt besväret. Här var det allt annat än flott. Provningsrummet var en träbyggnad som var helt öppen mot dalen och här serverades vinerna för hågade. Gården har endast 19 ha och är fylld av experimentlusta. Den kvinnliga ägaren har åkt världen runt för att hitta inspiration och goda smaker.



Provningen består av sex viner, två mousserande, en rosé, en vit och två röda. De mousserande vinerna är härligt torra och friska, liksom rosén och chardonnay. Sangiovesen kan säkert bli något framöver medan Pinot Noir är ett mycket tilltalande vin. En trevlig provning på ett intressant ställe.

Nu är vi sugna på något smått att äta och hoppas på något på den vackra gården Creation. Denna egendom är större och mer väletablerad. Vinodlingen består av 50 ha och liksom dalen i sin helhet, så satsas mycket på Chardonnay och Pinot Noir.
Gården har en berömd restaurang, fullbokad men som tur är kan vinprovningen kombineras med smakfulla smårätter. Vi väljer ostplatta och till denna får vi fyra viner, särskilt utvalda till respektive ost.
Det är såå läckert, ostar, olika bröd och kompotter och vinerna, ja vad säger man när man är i paradiset……….Merlot och blåmögelost det ni!
Vi kunde inte motstå att prova deras prestigeviner, en Chardonnay och en Pinot. Pinot, är helt  i klass med Felton Road från Nya Zealand.

 
Tyvärr hade övriga gårdar i dalen stängt sen eftermiddag så vi tog oss till vårt trevliga boende i Hermanus, Mulligans lodge. Här hade vi fin utsikt över golfbanan och gångavstånd in till staden.

Hermanus är en modern liten ort vid havet. Den har vackra klippstränder men ståtar även med sandstrand en bit ifrån. Efter en dag, mestadels i bilen, njuter vi av promenaden och den goda maten vi serveras på den välbesatta trevliga restaurangen. Imorgon blir det en lång bildag. Vi har ca 45 mil till Knysna som är vårt nästa stopp. Här har vi varit tidigare och vi ska tom bo på samma lodge som sist. Bilresan går genom ett rätt trist landskap. Vi tar lunchpaus på en grönskande och trevlig liten vingård. Sen eftermiddag anländer vi till Knysna och döm av vår förvåning, vi får samma rum som för 10 år sedan. Stannards lodge är ett hemtrevligt ställe som vi verkligen rekommenderar.

Knysna har förändrats, nya vägar, nya bostadsområden vid vattnet, ett eget waterfront mm. Det mesta verkar ha tillkommit i samband med VM i fotboll. Kvällen tillägnas de två öarna, en för vandring och en för ätande, mycket trevligt och gott.

Även denna dag blir det mycket bilåkande. Först vill vi dock se lite mer av Knysna. Tyvärr har ostrontillverkningen lagts ner, nu är det mest hotell och flotta hus. Idag ska bilen ta oss till Jefferys Bay, vårt sista boende innan flygresan till Durban. Jefferys bay är surfarnas paradis, vågorna är meterhöga så badet tar vi försiktigt nära stranden. Det blåser hårda vindar och idag ska vi besöka den lilla staden St Francis Bay. Här har de flesta hus stråtak, men ingen är hemma, det är igenbommat och tomt i de stora kåkarna.


Hittills har vi haft en underbar vistelse i Sydafrika Vi tackar alldeles särskilt Alf och Marie Ljungqvist för alla fina tips inför vistelsen. Paret har drivit vingården Temple Wine tills för ett halvår sedan och vi kom i kontakt med dem när vi bokade vårt boende på deras gård. Tyvärr hann de sälja innan vi kom dit men vi fick som sagt en massa fina tips, tack ännu en gång.

tisdag 30 januari 2018

Wellington och Stellenbosch

Wellington

Ännu en dag utan regn i denna törstiga region. Resan går idag vidare mot Wellington och vårt boende Diemersfontain. På vägen ska vi besöka några trevliga vingårdar.
Efter några mil landar vi i Wellington, ingen direkt vacker stad men mycket folk i rörelse. Efter besök på turistinformationen ger vi oss ut till våra förprickade vingårdar. Två av dem ligger en bit utanför längs en skumpig grusväg.

Dunstone dagens första ligger vackert omgiven av fruktträd och mängder av afrikanska blåa liljor. Gården omfattar totalt 22 ha mark för vinodling. De har dessutom odling av Guava. Vi tas emot av en mycket engagerad ung tjej som på ett utmärkt sätt tar oss genom gårdens sex viner. Speciellt stolt är hon över vinet Stones in the sun som tillverkas av vingårdsarbetarna. Denna Shiraz vårdas ömt och ger också inkomster utöver lönen.
Vi tycker detta är en väl avvägd Shiraz med doft och smak av plommon, svartpeppar. Liten aning gräs och lakrids. Denna får åka med i bilen. I övrigt så gillade vi särskilt gårdens Sauvignon Blanc, den absolut bästa hittills, frisk och doft av vilda blommor, vanilj och honung.
Tänk på denna gård om ni gör ett besök i Sydafrika. Här kan man bo, äta gott o dricka gott och bli väl omhändertagen, synd vi inte bokat boende här.

Nabygelegen är grannen mitt emot. Gården odlar vin på 37 ha. Detta är en gård som odlat vin sedan 1700-talet. Här är vinerna lite mer traditionella, lite sötare, bärigare överlag. Den som vinner vår gom här är en blend av Cabernet Sauvignon, Merlot och Cabernet Franc vid namn Scaramango.
Gården har en dansk importör så kanske kan vi hitta några av vinerna hemmavid.

Diemersfontain, här ska vi bo under vår vistelse i Paarl och Stellenbosch. Här var vi för 10 år sedan efter det att vi vid en provning i Helsingborg smakat deras särskilda s,k, chokladvin. Vi tyckte ett tag att detta vin var toppen. Det är redan eftermiddag när vi anländer och ett dopp i poolen gör gott innan vi tar oss an vinprovningen.
Vi startar provningen med en Spumante som sitter gott efter resa och bad. Vi provar sedan totalt sex viner bla det chokladvin vi en gång i tiden tyckte om. Tiden har gått, möjligen till en dessert med choklad. Vi fastnar istället för deras friska och smakrika Viogner, ett riktigt gott vin, både med och utan mat.
Diemersfontain
Stellenbosch

Dags för en dag i Stellenbosch. Det är lite längre än vi räknat med så den sydligaste delen får vi spara tills vi åker vidare mot Hermanus.
I Stellenbosch finns massor av kända och mindre kända gårdar. De flesta ligger sagolikt vackert inbäddade i ljuvlig grönska i detta landskap av berg och dal. Vi har varit på ett antal av gårdarna tidigare så vi väljer ut några för oss relativt okända som vi fått tips om. Den första gården vi stannar vid heter Marianne.

Marianne ligger uppe på en kulle med sagolik utsikt över bergen i bakgrunden. Byggnaden är modern med mycket fönster och stora vackra ytor för restaurang och provning. Det är fortfarande förmiddag när vi anländer. Vi träffar på ett svenskt par som bor på gården och som precis ska ge sig ut på sina vingårdsbesök. De har varit i Sydafrika många gånger och gillar både landet och vinet.



Vi tas emot och guidas genom provningen av en mycket trevlig dam. Provningen bestod


egentligen av fem viner men vi fick smaka samtliga på gården, totalt nio viner. Det visar sig att gården har franska ägare från Bordeaux och de är angelägna om att försöka få till en fransk touch på vinerna. Vi får en pratstund med managern på gården som förklarar lite av filosofin bakom deras viner. Totalt består gården av 36 ha men enbart 17 ha är uppodlad för vinproduktion, men av detta åstadkommer man således nio olika viner!
Rosén gjord på Sauvignon Blanc och Pinotage, en mycket ovanlig blandning, föll oss väl i smaken. En mycket ren, frisk, torr och smakrik rosé. Gårdens s.k. Cape Blend, det enklaste röda vinet, en blandning av Cabernet Sauvignon, Merlot, Pinotage och Syrah var utmärkt. Friskt och rent i smaken med goda tanniner.
Gårdens flagship, Floreal, även det en blend är mycket angenämt. Detta serverades på Nelson Mandelas 90-årsdag. Vi får prova 2006:an, vi sa bara mmmm.


Stark-Condé hade vi inte tänkt åka till men vår guide på Marianne övertygade oss om ett besök på denna vackra gård. Provningen ska äga rum i en liten berså ute vid en sjö. Den ligger i Jonkershoek, som i sig är en del av en nationalpark. Egendomen består av 230 ha varav 38 ha för vinodling.






















Idag är provningen dock inomhus, trist men vacker vinkällare. Vi provar totalt åtta olika viner, två vita, två Pinot Noir, två Syrah och två s.k. Bordeauxblandningar. Deras SB var angenäm, tropiska frukter, frisk och torr men lite årtor i doften. Overberg Pinot Noir var ett mycket smakrikt vin att servera något kylt. Gårdens flagship Three pines var ett utmärkt vin som fått utmärkelse som bästa Cabernet Sauvignon i södra hemisfären, välbalanserat, fina tanniner, lång härlig eftersmak.
Hur ska vi orka med, näsan är fortfarande fit, så även smaklökarna och för chauffören gäller det att spotta, spotta och spotta, tur att vi turas om.

Turen går vidare till den lyxiga gården, ja egendom är ett bättre ord, Delaire Graff. Ägaren heter Laurence Graff, en diamanthandlare av rang. Egendomen har, förutom vin, en fantastisk restaurang, fantastisk konst, diamantboutique och designhandel. Det går även att bo i lyxiga sviter och få diverse behandlingar. Eftersom vi kom sent startade vi med lunch, ostron före en härlig sallad och gott vitt vin. Efter detta tog vi oss an provningen. Vi testade en rosé, två vita och två röda viner. Rosén var angenäm. Fruktig, torr och frisk. Deras enkla SB och Chardonnay är också utmärkta, rena, tydliga och friska. I övrigt tyckte vi att de ekade vinerna hade en aning för mycket sötma i eftersmaken.




Tvärs över vägen ligger den vackra egendomen Tokara. Den är känd för sin utsikt och sin restaurang. Utsikten är verkligen högklassig. Vi är ju mätta så vi går direkt på provningen. Vi nöjer oss med tre viner, två röda och en vit. Vi fastnade för deras Syrah som hade 5 % Mouverdre och uppvisade fina tanniner.