fredag 4 maj 2018

Gaillac och den svenskägda vingården Canto Perlic

Gaillac och den svenskägda vingården Canto Perlic
Solen sken när vi lämnade Albi. Vi hade bestämt oss för en tur genom vinområdet Gaillac eftersom det var okänt för oss.  Vi hade under Albidagarna druckit, vitt, friskt vin från just Gaillac. Själva staden var i Pezenas storlek. Under vår korta promenad dök vi på en vinbutik med en svensk flagga i fönstret: kom gärna och besök vår vingård. Den är svenskägd. Detta kunde vi inte missa.
Men först lite om området Gaillac
Området Gaillac, har samma namn som huvudorten.  Vissa hävdar att Gaillac är ett av de äldsta vinområdena i Frankrike. Redan de gamla Romarna förde med sig konsten att göra vin till området. Området tillhör Sudoest och ligger granne med det mer kända Cahor. I Gaillac tillverkas framförallt röda viner på druvorna Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc och de för området speciella röda druvorna Fer (Braucol ) och Duras. Vinerna är kraftfulla och bra lagringsviner.
Här tillverkas också tämligen mycket vitt vin på de gröna druvorna Mausac, Sauvignon Blanc, Muscadelle och de för oss helt okända Len de l’eil och Ondenc. Området är också känt för sitt söta vin. Totalt finns det ca 500 vinodlare i området, ca 300 gör eget vin.
Nu till den svenskägda vingården Canto Perlic ”Rapphönans sång” på språket occitane. Den 6 kilometer långa vägen till gården gick slingrigt genom ett grönt landskap. Landskapet dominerades inte av vinstockar, de dök upp lite här o var, utan av ordinärt jordbruk. Väl framme på gården möttes vi av ägarna Ursula och Sune Sloge. Paret hade köpt gården 1999 och byggt upp den från grunden.
Vingården är belägen på 300 meters höjd. Odlingarna som är 8,5 ha stora ligger på de vackra sluttningarna mot floden Tarn. Här produceras ca 40000 flaskor årligen. Främst  röda viner men även vitt, rosé, mousserande, och dessertvin.
Paret Sloge var Ica-handlare i Uppsala som, när de gick i pension, drömde om att odla och tillverka gott vin och bo på en vingård i södra Europa. Att det blev Gaillacområdet var mest av en slump. De tittade på många gårdar men antingen var de för små, alltför nedgångna, för dyra eller dylikt, men så sprang de på Canto Perlic och blev förälskade i landskapet och gården.
Paret byggde en ny cave, planterade nya druvstockar och försökte lära sig alltmer om vinodling och vintillverkning. De anställde lokala, duktiga medarbetare som kunde vin och det är genom dem som de nått sin framgång. Det har hela tiden varit viktigt att bevara gårdens gamla traditioner och att plantera de druvor som är traditionella för området. Gårdens viner har på senare år fått ett antal prestigefyllda priser och de säljer  sina viner till lokala restauranger och butiker men även till ett antal restauranger i Sverige. Vinet finns också att beställa på Systemets beställningssortiment.
Paret har även en vinbutik inne i staden Gaillac.
Det har varit 19 år med otroligt mycket slitsamt arbete, men de ångrar inte en minut att de satsade på sin dröm. De har på senare år fått allt bättre och större skördar vilket gjort att de även gjort en del vracvin.
 
Givetvis provade vi gårdens samtliga viner men följande föll oss särskilt i smaken;
Selection tillverkas på druvorna Syrah, Braucol, Duras och Merlot. Vinet har en klar röd ton och är friskt, fräscht och fruktigt i smaken med tydlig karaktär av körsbär. Kan lagras i flera år.
Gaillac Prestige gjort på druvorna Syrah, Merlot och Braucol. Vinet har en kraftfull röd färg och har legat på franska ekfat i 12 månader. Doften är rik på svarta bär och plommon. Smaken är kraftig, fyllig och torr med inslag av kryddor, lakrits och mineraler. Kan lägras länge.
Premium, en blandning av Duras och Gamay. Vinet tillverkas inte varje år och endast 1200 flaskor. Det ligger på de bästa ekfaten i 18 månader. Vi smakar 2015, detta kan verkligen lagras i många år, är kraftfullt med mycket tanniner.
Galliac Blanc sec. Vitt vin gjort på druvorna Len I’eil, Mausac och Sauvignon blanc. Vinet lagras under 6 månader på gamla ekfat. Här märks främst Sauvignon Blanc i doft och smak.
Rosé AOC, gjort på Syrah, Braucol Merlot och Cabernet Sauvignon, ett torrt, fruktigt och syrerikt rosé som fått priser.
Monalisa, gårdens söta vin tillverkat huvudsakligen på druvan L’eil. Druvorna skördas i november och har en sockerhalt på 18-20 %. Vinet är mycket angenämt med sötma och friskhet parad i form av honung och citrus.
Vi uppskattade verkligen besöket på gården och vi tackar för provning, rundvisning och trevliga samtal. Har ni vägarna förbi, gör en avstickare.








tisdag 24 april 2018

Besök i staden Albi och konsert med Camille et Julie Berthollet

Besök i staden Albi, 18 mil bort och en häftig konsert med de begåvade systrarna Camille och Julie Berthollet

I veckan som gått har vi besökt den förhållandevis lilla men ståtliga staden Albi. Vägen dit är bedårande. Berg, dalar, grönska, garrigue, slingrande vägar och fina vattendrag. Genom staden flyter den mäktiga floden Tarn som säkert haft mycket stor betydelse för grundandet. Tydligen grundades Albi redan under Romartiden. Albiborna fick utstå mycket lidande under tidig medeltid då korsfararna gjorde rent hus och Albi blev det biskopssäte som än idag dominerar den gamla stadsbilden. Här finns, hör och häpna, världens största tegelbyggnad, dvs katedral tillsammans med biskopspalatset.  Idag Unesco- världsarv. Katedralen når till skyn, takmålningarna är imponerande och altar tavlan visar verkligen vad som händer i Helvetet.

En del av Biskopspalatset inrymmer idag Toulouse-Lautrec museet. Henri T-L är stadens son och museet har en imponerande samling av hans verk. Den gamla stadsdelen inrymmer många vackra gamla korsvirkeshus och byggnadsstilen är en helt annan än den vi är vana vid. Här gäller röd tegel istället för beige sandsten.


När vi lämnade Albi för vidare färd mot Bruguiere och konsert, stannande vi till i vinområdet Gaillac. Här träffade vi på paret Sloge som sedan 19 år äger vingården Canto Perlic. Vi återkommer till dem i nästa avsnitt av bloggen.

Bruguiere, en förort till Toulouse, ingenting att utforska, en ful byggnad men en underbar akustik, en fullsatt konsertsal, en underbar konsert. Camille et Julie Berthollet. Dessa två begåvade systrar, 19 resp. 20 år gamla är enormt populära och framgångsrika. Debutskivan 2015 inbringade guldskiva, inte dåligt för klassisk musik. De är fullfjädrade artister, samspelta med egna tolkningar av kända verk, lyssna på dem på Spotify och njut. Måste säga att det blir ännu bättre i verkligheten. Tänk att bli inropad av en klappande och stampande publik fyra gånger, det var magiskt.
Camille et Julie








Pezenas våren 2018

Vi har nu varit i vårt nya, gamla hus i Pezenas sedan mitten av mars.  Resan ner var spännande på många sätt. Vi tog Finnlines från Malmö till Travemunde. Innan vi lämnade Malmö blev vi upplysta om att båten var i dåligt skick och denna tur var den sista inför kommande varvbesök. På natten började det storma och vi var båda övertygande om att detta var vår sista resa. Till vår stora glädje kom vi fram välbehållna.  
Väl framme i Pezenas skulle våren välkomna oss, men även här hade våren frusit inne så vi fick ha täckjackorna på. Nu i skrivande stund har våren kommit med besked och det är bad- och kortbyxeväder.

Huset stod kvar i samma skick som vi lämnade det. Det tog visserligen en tid att värma upp med fläktar, element och brasa i spisen. Några småprojekt har vi hunnit med, vinprovning, omklädning av några stolar och målning.
När vi kom var klippningen av vinstockarna i princip klar. Den kalla våren hade gjort att stockarna fortfarande stod bara, utan tillstymmelse till bladväxt. Men nu har värmen kommit och feuillaisionen har exploderat. Det växer och knakar. Det ser ut att bli ett bra vinår.

Lite mer om vardagen.
Den 22 mars guidade vi 30 skandinaver och smakade vingårdens (Brescou) samtliga viner. Jättekul. Deltagarna var mycket intresserade av vintillverkning och smakning och de flesta hade inte varit på Domaine de Brescou tidigare.

Som medlemmar i Scandoc erbjuds vi många intressanta evenemang. Vi har verkligen gillat stadsvandringarna och denna gång stod Sete på schemat. Som vanligt en mycket intressant och lärorik promenad som får en att se staden på ett helt nytt sätt.

Under påskhelgen hade vi kärt besök från våra vänner Pehr o Ingegerd Ågårdh från Helsingborg. Vi hade tur; påsken i Sete gick i segelfartygens tecken. Stora, gamla, fina fartyg fyllde hamnen och det bjöds på fartygsbesök, musik och historiska berättelser. Vi tog också tillfället i akt och besökte den måleriska byn Saint-Guilhem-le-Désert. Byn brukar prunka av turister på sommaren men nu kunde vi verkligen utforska allt utan trängsel.
Den 8 april arrangerade vi ett öppet hus för många av våra vänner och bekanta här i södra Frankrike. Det var lite av en invigning av vårt nya ”gamla” höghus, som vi kallar l´ Ecaliers au ciel. Drygt 40 vänner dök upp och gästade oss och de bjöds bla på grillad korv och vin. 

Cyklarna har längtat ut på långtur. Pga vädret har det inte blivit så mycket som vi planerat men några turer har de nypolerade fordonen tagit. Istället har långpromenaderna blivit många och vi hittar ständigt nya fina ställen att vandra på.

Montpeyroux – Tous caves Ouvertes 15 april 2018

Den 15 april arrangerades den årliga vinfesten i Montpeyroux, en av appelationerna i Languedoc. AOP-vinerna ska innehålla Syrah, Grenache och Mourverde som huvuddruvor men kan även innehålla Carignan och Cincault som utfyllnad. Monpeyroux visade sig var en mycket trevlig by. Det spelades musik och serverades mat runt omkring i byn där samtliga 22 producenter fanns. Solen sken ikapp med stämningen och det var en mycket trevlig dag. Vi fick tillfälle att botanisera bland områdets alla kvalitetsviner. Naturligtvis träffade Åsa några gamla arbetskamrater som också delvis är boende i Frankrike.
Vi fastnade särskilt för ;
·     Domaine D’Aupilhac
Här bjöds vi på en kul och spännande rundvandring i caven med olika stationer där gårdens viner presenterades. På slutstationen fick vi prova gårdens rariteter Le Carignan 2010, Les Plôs de Baumes 1999 och Les Cocalières Blanc 2008. Alla utmärkta, kraftiga viner men alltför dyra.
·     Villa Dondona, Domaine Lynch - Suquet 
En trevlig liten Domaine i utkanten av Montpeyraux på ca 15 hektar. Här möts två personligheter - en brittisk konstnär och en läkare som blivit en vinodlare. På sina femton hektar med varierad jordmån produceras kraftfulla, aromatiska viner med fin  karaktär. Gården har fått en mängd priser för sina viner. Vi provade, fastnade för och köpte;

Dondona;Består av Grenache 20%, Mourvèdre 40% Syrah 40% alltså en riktig AOP Montpeyroux. Mycket frukt, komplext med en fräsch syra i smaken.
Dame Mourvèdre; i stort sett 100% Mourvèdre. Ett elegant och härligt vin i en mycket vacker flaska.

·     Divem
Divem är en liten domaine (4.5 ha). Vi provade Divem ochCarpe Divem.  Båda är mycket goda viner, där Carpe Divem var dagens höjdare.  Vinmakaren, Gil Morrot berättade om den något annorlunda tillverkningsprocessen. Vinet är en blandning av tre årgångar (2011,2012 och 2013) och består till 70 % av Merlot, övriga 30 % är en blandning av Grenache, Syrah, Mourvedre och Cinsault.  Vinet har eklagrats i fem, fyra respektive tre år beroende på årgång. Lagringen har skett i gamla ekfat. Ett helt fantastiskt vin som tyvärr slutsålt.

















onsdag 21 februari 2018

Sista veckan i Sydafrika

Sista veckan i värmen bestämde vi oss för att bada varje morgon, ta ut det sista ur golfbanan och bla besöka en vingård och Mandelamuseet i Midlands. En skön lördag går färden mot Midlands. Ett annorlunda landskap, berg, dalar, grönt och hus utspridda överallt. Intressant att utforska en annan del av detta stora land. 
Den lilla vingården Abingdon Wine Estate ligger vackert i det nya vinområdet KwaZulu-Natal Midlands, och i distriktet Lion River. Här finns bara ett fåtal vingårdar och Abingdon är pionjären. Gården köptes 2000 av vinmakarna Ian & Jane Smorthwaite. De var mitt i livet och ville som många andra börja med något nytt. Nu är dottern Laurie Smorthwaite djupt engagerad i driften av gården. Gården ligger på ca 1200 meters höjd och är bara 3 ha stor. De druvor som odlas idag är Sauvignon Blanc, Chardonnay, Viognier, Syrah, Cabernet Sauvignon och Nebbiolo. De första stockarna planterades 2004 och den första skörden togs ut 2007 då gårdens Cabernet Sauvignon/ Shiraz, blev den första certifierade vinet i KwaZulu-Natal.
 

Vi har beställt lunch men startar besöket med en provning av gårdens viner. Fem av gårdens viner står på provningslistan och vi startar med Sauvignon Blanc 2017. Blek och dyr.
Även de nästföljande vita, en Blend och en Viognier, är alltför bleka för priset. Vinner gör gårdens Chardonnay som har fin balans med härlig eftersmak. Detta vin får följa med till Ballito.
Vi njuter en härlig lunch i en grönskande trädgård och spenderar en fin dag i Midlands.
Tyvärr går golfspelet allt sämre, vi avslutar med kännbar förlust men tröstar oss med små inköp av snygga sommarkläder där vi tom får momsen tillbaka.

Nu har vi varit borta ca en månad, en månad med härliga upplevelser på alla plan och än en gång ett stort tack till våra vänner Malin och PA i Balito för er gästfrihet och för alla trevliga dagar tillsammans.






fredag 9 februari 2018

Sydafrika del 2 Ballito

Andra akten i vår Sydafrika vistelse tar sin början på flygplatsen i Port Elisabeth. Vi ska ta planet till Durban för att under två veckor umgås med barndomsvännen Malin och hennes man PA. Paret bor ca halva året i Ballito, en härlig ort norr om Durban.
Malin och PA möter upp på flygplatsen och bilresan till Balito går genom ett grönskande, backigt landskap. Utsikten från deras lägenhet är bedårande, höga, skummande vågor där delfinerna defilerar förbi varje morgon. Ca 300 m från huset finns en mindre sandstrand som är skyddad från de värsta vågorna och här kan man bada i det härligt tempererade havet.

Golfrundor är redan bokade. Helt OK rundor med hyrda respektive lånade klubbor. Restaurangerna i Ballito är oräkneliga och varje kväll gläds vi åt den goda maten tillsammans med det goda vinet. Prisnivån är låg oavsett var vi äter och det är en fröjd att smaka sig igenom både fisk, kyckling, pasta och kött.

Bokat är även ett besök i den närbelägna parken, Hluhluwe-Imfolozi Park. Två hela dagar samt en fantastisk övernattning i Masinda lodge, ett f.d. ministerjaktslott, mitt ute bland de vilda djuren.
Parken ligger ca 3 timmars bilresa från Ballito i Zululand. Landskapet är grönt, först av sockerrör och sedan av frukt- och skogsodlingar. I dalar och på slätter ligger hus och små byar utspridda, getter och kor finns överallt tom på vägarna. Husen är alltifrån skjul till relativt fina tegelbyggnader.
Väl framme i parken åker rutorna ner, vi luktar, spejar och är fullt koncentrerade på uppgiften att hitta djuren vi vill se och studera. Det tar inte lång tid förrän vi siktar in en noshörning, sedan impalas (bockar med ränder i baken), zebror, bufflar, nyalor (lite större bock), vårtsvinsfamiljer, vildsvin, ännu fler noshörningar och olika slags fåglar.


Maten har vi med oss, pizza till middag. I kikaren ser vi ett antal giraffer. Mörkret är kompakt när vi njuter i vår storslagna lodge.

Dag två startar tidigt. Det har regnat under natten och morgonen är grå och disig. Även denna dag vankas det djur i hundratal. Lyckan blir särskilt stor när vi upptäcker den första elefanten. Det blir inte sämre när vi står ansikte mot ansikte med en hel hjord.


Noshörningar måste vara parkens signum, de är många och nära. Nära är också babianer, småaporna vervet, bockar och bufflar. Bufflarna tom spärrade vägen så det var bara att vända och ta en annan väg.
Tyvärr blev det inte fler giraffer, men däremot några lejon på lite håll, som lögade sig i solskenet.

Nöjda körde vi vidare mot den lilla staden St Lucia som också den ligger i en naturpark, Isimangaliso Wetland park. Här har vi hört att flodhästarna bevistar gatorna på natten.
Överallt varnas just för Hippos och krokodiler. I trädgården på vårt boende i staden, går vakterna och lyser hela natten. På nätterna brukar flodhästarna komma upp ur floden för att äta och dricka ur poolerna.
Torsdag förmiddag åker vi på flodtur. Solen har tagit med sig brisen och det vimlar av flodhästar i floden. De ligger och guppar och lögar sig i vattnet, ibland tar någon ett dyk för att visa sin enorma lekamen. Det är en upplevelse att se så många i sin naturliga miljö. Tur har vi också med krokodilerna, en skymd bakom en buske men en helt utsträckt på en strandbank.


Vilka fantastiska dagar vi haft bland djuren i ett helt nytt och annorlunda
 landskap.  Vilka vänner vi har som vill dela dessa härliga upplevelser med oss.



















onsdag 31 januari 2018

Bäst i vår test

När vi nu har skrivit om alla dessa viner och provningar är vi då redo att ta ut de bästa? Ja först och främst tycker vi att vinerna utvecklats positivt sedan vi senast var i Sydafrika. Vi upplevde då en något bränd ton i de röda vinerna. Denna ton är sällsynt idag, vilket vi upplever som positivt. Vinerna är överlag friskare, renare och torrare i karaktären utan att fruktigheten har gått förlorad.
Hur ska vi då prisa de bästa, vi gör nedan ett försök;

MCC. Methode Cap Classic (Champagnemetoden): Domaine de Dieus två friska mousserande.
Sauvignon Blanc: Dunstone
Chenin Blanc: Rijks- A touch of Oak
Chardonnay (oekad): Graff
Chardonnay (ekad): Creation
Viongier: Vrede en Lust
Vit blend: Lemberg- Lady

Rosé: Graff och Domaine de Dieu

Grenache: Waverly Hills
Pinotage: Chamonix och Rijks
Shiraz (europastil): Vrede en Lust och Lemberg: Nelson
Shiraz: Rijks
Cabernet Sauvignon: Stark-Condé -Three pines
Pinot Noir: Creation
Cap Blend: La Motte- Millennium, Vrede en Lust- Erasmus. Marianne- Floreal

Detta får bli avslutningen på de första 17 dagarna på resan. I natt har det regnat över Jefferys Bay och dagen har varit molnig men behaglig. Imorgon går flyget till Durban där vi möts upp av Malin och PA som vi ska gästa under 14 dagar.


Dalen mellan Himmel och Jord.

På väg mot Hermanus ligger dalen mellan Himmel och Jord. En underbart vacker dal med höga berg, sällsynt natur och mycket kurvig väg. Här står vingårdarna idag som spön i backen.  För en del år sedan fanns det bara två. Dessa två var inte vilka som helst. Det var nämligen Hamilton Russel och Bouchard & Finlayson. Nu finns det enligt uppgift 18 stycken gårdar som producerar några av Sydafrikas allra bästa viner

Den första gården vi letade efter var Domain de Dieux. Tipset om gården hade vi fått av vinmakaren på Dunstone. Provningsrummet låg uppe på en knalle. Vägen dit var knallig i sig men det var värt besväret. Här var det allt annat än flott. Provningsrummet var en träbyggnad som var helt öppen mot dalen och här serverades vinerna för hågade. Gården har endast 19 ha och är fylld av experimentlusta. Den kvinnliga ägaren har åkt världen runt för att hitta inspiration och goda smaker.



Provningen består av sex viner, två mousserande, en rosé, en vit och två röda. De mousserande vinerna är härligt torra och friska, liksom rosén och chardonnay. Sangiovesen kan säkert bli något framöver medan Pinot Noir är ett mycket tilltalande vin. En trevlig provning på ett intressant ställe.

Nu är vi sugna på något smått att äta och hoppas på något på den vackra gården Creation. Denna egendom är större och mer väletablerad. Vinodlingen består av 50 ha och liksom dalen i sin helhet, så satsas mycket på Chardonnay och Pinot Noir.
Gården har en berömd restaurang, fullbokad men som tur är kan vinprovningen kombineras med smakfulla smårätter. Vi väljer ostplatta och till denna får vi fyra viner, särskilt utvalda till respektive ost.
Det är såå läckert, ostar, olika bröd och kompotter och vinerna, ja vad säger man när man är i paradiset……….Merlot och blåmögelost det ni!
Vi kunde inte motstå att prova deras prestigeviner, en Chardonnay och en Pinot. Pinot, är helt  i klass med Felton Road från Nya Zealand.

 
Tyvärr hade övriga gårdar i dalen stängt sen eftermiddag så vi tog oss till vårt trevliga boende i Hermanus, Mulligans lodge. Här hade vi fin utsikt över golfbanan och gångavstånd in till staden.

Hermanus är en modern liten ort vid havet. Den har vackra klippstränder men ståtar även med sandstrand en bit ifrån. Efter en dag, mestadels i bilen, njuter vi av promenaden och den goda maten vi serveras på den välbesatta trevliga restaurangen. Imorgon blir det en lång bildag. Vi har ca 45 mil till Knysna som är vårt nästa stopp. Här har vi varit tidigare och vi ska tom bo på samma lodge som sist. Bilresan går genom ett rätt trist landskap. Vi tar lunchpaus på en grönskande och trevlig liten vingård. Sen eftermiddag anländer vi till Knysna och döm av vår förvåning, vi får samma rum som för 10 år sedan. Stannards lodge är ett hemtrevligt ställe som vi verkligen rekommenderar.

Knysna har förändrats, nya vägar, nya bostadsområden vid vattnet, ett eget waterfront mm. Det mesta verkar ha tillkommit i samband med VM i fotboll. Kvällen tillägnas de två öarna, en för vandring och en för ätande, mycket trevligt och gott.

Även denna dag blir det mycket bilåkande. Först vill vi dock se lite mer av Knysna. Tyvärr har ostrontillverkningen lagts ner, nu är det mest hotell och flotta hus. Idag ska bilen ta oss till Jefferys Bay, vårt sista boende innan flygresan till Durban. Jefferys bay är surfarnas paradis, vågorna är meterhöga så badet tar vi försiktigt nära stranden. Det blåser hårda vindar och idag ska vi besöka den lilla staden St Francis Bay. Här har de flesta hus stråtak, men ingen är hemma, det är igenbommat och tomt i de stora kåkarna.


Hittills har vi haft en underbar vistelse i Sydafrika Vi tackar alldeles särskilt Alf och Marie Ljungqvist för alla fina tips inför vistelsen. Paret har drivit vingården Temple Wine tills för ett halvår sedan och vi kom i kontakt med dem när vi bokade vårt boende på deras gård. Tyvärr hann de sälja innan vi kom dit men vi fick som sagt en massa fina tips, tack ännu en gång.