De första dagarna i vårt nya hem

De första dagarna i vårt nya hem

Vi hämtade vårt nya hem hos Apollo onsdag morgon den 20 januari 2016. Vi ska köra på vänster sida i 50 hela dagar och vi är överens om att hela tiden säga vänster till varandra. Efter besök på supermarket ger vi oss iväg västerut mot de vackra stränderna Karekare och Piha, kända för fin surfing och den förstnämnda som inspelningsplats för den mycket fina filmen Pianot. Åsa är dagens förare och det tar ett tag att hitta bilens höjd och bredd i vänstertrafiken.

Att köra inne i Auckland med all trafik är ingenting mot den smala, slingrande väg som tar oss till Karekare, fy f.n. Plötsligt uppenbarar sig en trädstam över vägen, 3 meter står det på skylten och vi är 3,20 – vi kan inte backa – vi kan inte köra över den – vi måste köra under den – den lutar – vägen lutar – vi kryper under – det lyckas – Åsa svettas. Äntligen nere, puhhh.

Stranden når vi via en kort promenad i djungelliknande terräng. Det vi betraktar är det närmaste man kan komma en religiös upplevelse, det är magiskt - vågor som hus rullar in – nästan folktomt förutom några surfare – svart sand – allt omgivet av bergsformationer liknande stora troll och djungelliknande växtlighet. It was worth it!!

Vi kastar oss i vågorna – beundrar den magiska solnedgången, spenderar natten på den idylliska parkeringen och Åsa tänker på hur vi ska komma upp igen??

Ibland behöver man gå upp om natten och som tur var så var detta en sån natt – milde tid så många stjärnor – de låg ovanpå varandra, de låg i sjok – det var en stjärnhimmel som fått en astronom, ja även en astrolog att kissa på sig!

Vi kom upp – puh. Piha, även den en magisk strand men lite mer bebodd. Synd man inte hade en surfbräda, det hade alla – unga – mycket unga och gamla, men det gick bra i vågorna utan.

Färden dag två går vidare norrut och vi besöker på vägen vingården Coopers Creek. Här får vi en provning av vitt o rött och en pratstund med säljaren. Vi fastnar för deras Albarino och Pinot Noir som får följa oss norrut. I vinet känns de maritima vindarna, de ger en fin syra främst till de vita vinerna. Vid 18.00-tiden hamnar vi vid Mangawhai head. Mangawhai är ett paradis för surfare – vågorna är höga som femvåningshus och det är svårt att se sig mätt. Här är det mycket folk – alla har surfingbrädor.

Nu är det dag tre och vi har tagit oss an färden mot Whangarei, det är LarsPeters debut på vägen och Åsas tur att säga vänster.

Framme i Whangarei får vi internet, en god lunch och en spännande tur på en supermarket. Det regnar så vi kör vidare norrut mot Rusell, Paihia och Waitangi. På vägen passerar vi Kawakawa där den berömda arkitekten Hundertwasser designat ett dass! En toa utan dess like – ja bilderna får tala för sig själv – orten liknar en gruvstad i vilda västern.

Vi är framme för natten, i Paihia på en parkering precis i strandlinjen med utsikt över Bay of islands. God natt.

Palhia – Russel - Waitangi 

Nya skor som skaver mellan stor-och pekgtå. Man vänjer väl sig. Rusell måste ses – en gång Stilla havets helveteshåla, det var på valfångarnas tid, nu en tjusig semesterort med hus som komna från Louisiana (sett på film). Vi tar färja till staden som hyser det äldsta licensierade hotellet i NZ – här hittar vi äntligen ostron och till dessa tar vi ett glas Sauvignon blanc, sitter som en smäck. Vädret är härligt, bukten med sina 144 öar i ett turkost hav – sicken lördag! 

I Waitangi undertecknades fördraget mellan européer och maorier och detta är en mycket viktig plats för kiwis (nya Zealändare). Platsen ligger vackert och varje år på nationaldagen utspelas här diverse festligheter. Tyvärr är nationaldagen den 6 februari och då är vi lite längre söderut på Nordön.

Efter en härlig dag vid och på Bay of Islands intar vi samma vackra läge vid strandlinjen som igår. Vi har tur, det är ebb och fullt av folk som letar skaldjur vid ebbkanten. Frågvisa som vi är begåvas vi med ett antal snäckor och musslor, handplockade av vänliga kiwis, vi kokar dem lätt i Sauvignon blanc.

Auckland på Nya Zeeland

Dag 1 på Nya Zeeland - Auckland

Vi bor mycket centralt, 400 meter från Waterfront och de nybyggda hamnkvarteren och ca 600 meter från Sky Tower. Vädret är tveksamt det blåser våldsamt och regnet hänger i luften. Åsa kollar som vanligt om det finns några familjehundar och Lars Peter kollar glasspriserna. Vi kan konstatera att det även på Nya Zeeland ser ut att saknas familjehundar och glasspriserna är skyhöga 50 spänn för två kulor. Inte klokt.

Från hamnen liknar staden Sydney mini men kommer man in i kvarteren är det en enda röra. Moderna nybyggen mitt bland äldre kulissliknande fastigheter. Det är ingen vacker stad, byggnadsmässigt men den har mycket charm med sina hamnar, sina vackra omgivningar och dessutom verkar det mesta gå tämligen lugnt tillväga. Sympatiskt.

Dagens första timmar tillbringade vi med en långpromenad i hamnkvarteren. Båtar i alla storlekar, överallt och i tusental. Allt från yachter till vanliga segelbåtar och American-cupbåtar. Auckland är verkligen segelsportens Mecca.

Det är obligatoriskt med Aucklands Sky Tower. Tornet som syns vida och som mäter hela 328 meter.  Vi åkte upp till våning 60 och beskådade den enastående utsikten. Våningen snurrade runt så vi kunde utan att flytta oss beskåda Auckland från alla håll. Från tornet kan man hoppa bungy-jump rakt ner på asfalten och plötsligt kom det en man farande utanför fönstret., säkert spännande men omgivningen mitt i stenöknen lockar föga.

Ja sen bryter regnet ut. Det finns skulställen så vi klarar oss bra och mellan dropparna tar vi oss runt i Aucklands kärna. Långa promenader tröttar.

 Dag 2 – Auckland

Efter gårdagens vandringar i stan längtar vi till de vackra omgivningarna och väljer att ta båten till ön Waiheke, en kuperad, grön och strålande vacker ö med långa sandstränder, regnskogsliknande skogspartier och fina vinodlingar. Efter uppfriskande bad tar vi oss runt med buss till tre av de 28 små vingårdarna på ön. Vinodlingen är en relativt ung företeelse på ön med start på 70-talet.

Mudbrick ligger enastående vackert, högt uppe på en klippa med det turkosa havet som fond, man tappar andan. Vinerna här är genomgående av hög kvalitet. De röda dock har dock en bakgrundssötma som inte riktigt faller oss i smaken men de är alldeles för dyra inte ett vin under 200 kronor.

Goldie, den första vingården på ön, etablerad 1978. Här bjuds vi tilltugg och även här god kvalitet på vinerna men alltför höga priser. Här smakar vi en rosé gjord på Merlot, mycket jordgubb i doften men torr o fin i smaken.

Den tredje lilla gården heter Te Whau. Den är belägen längst ut på en klippa och stockarna växer stupande, det är såå vackert.

Vinet är s.k. Five-star Wines och här är det bästa för dagen. Samma vin, tre årgångar med helt olikartade väderförhållanden ger tre helt olika viner. Alla tre mycket smakrika men 2009 har mer komplexitet och balans. De är dyra men det blir en flaska.

Hav och vin tröttar. Imorgon hämtar vi det som ska bli vårt hem de närmaste 50 dagarna, spännande.

Förresten; idag frågade Åsa en Australiensare om husdjuren; Han blev paff – husdjur är mycket vanligt och själv hade han både hund, katt, fåglar och sköldpadda! Dessutom var fruns kusin gift med en svensk.

Resa i Australien och Nya Zeeland januari 2016

Resa i Australien och New Zeeland.

Den 11 januari var det dags för avresa från Helsingborg. Kastrup lugnt, vi var förväntansfulla men lite bekymrade för den långa resan, sittandes trångt men nu ska vi ju först till London.
Framme i London- Heathrow fick vi åka tåg mellan terminalerna, en lång resa och vi blev lite bekymrade över bagaget, skulle det hänga med på hela resan till Sydney. Så var det dags att boarda denna gigant till flygplan Airbus 380 med två våningar och plats för ca 600 passagerare. Vi fick platser vid sidan av ett lite äldre par som också de skulle till Australien. Resan till Dubai, där vi skulle gå av, tog 9 timmar och vi sysselsatte oss med mat, godis, film, bok och lite sömn.
I Dubai landade vi mitt i natten, vår tid, men här var det ljust och morgonen var i full gång, ut ur plan, genom säkerhetsvakten, passvisning och in igen för säkerhet och sen väntan att stiga på samma plan för vidare transport till Sydney. Nu väntade en resa på ca 13 timmar med nytt ressällskap en tjej på 22 från Luleå som haft strul med hela resan. Hennes kompis i sätet framför och hon skulle till Queenstown. Mellan matandet så sov vi, tittade på filmsnuttar och sov igen. Resan gick ändå bra och framme i Sydney hade vi tappat en hel dag, det var onsdag morgon och klockan var tjugo över sex. Bagaget hade hängt med och tåget till storstaden gick galant. Vårt boende ligger väldigt centralt på York Street några hundra meter från tågstationen.

Lika bra att inte vila nu. På med shorts och teeshirt o ut i vimlet. Promenaden går till en av många hamnar där bla den gamla statsdelen the Rocks ligger. Detta var landstigningsplatsen för Cook och för alla straffångar men också en gammal del för. En gammal del för aboriginerna. Här spreds pest och sjukdomar och det revs men har nu grävts ut. En del äldre byggnader finns kvar som inrymmer museum och ett stort antal pubar. Besynnerlig bebyggelse, som synes utan plan. Det finns äldre hus från 18-19 tal, rätt låga med utsmyckningar blandade med enorma skyskrapor i glas och betong.
Sydney är mycket vackert, kuperat, grönt och med sitt vatten och sina båtar överallt.  Det vimlar av människor av alla kulörer och utseenden, blandat är ordet.

Vi tar en båttur till Manly, en del av Sydney en bit ut med båt. Det är en längre trip än vi räknat med. Mängder av segelbåtar av olika typ som tävlar, små fina sandstränder, stora gröna öar eller halvöar, klippor och mycket fin bebyggelse. Vädret är utmärkt och när vi kommer fram hamnar vi vid en fin strand men utan badkläder. Vattnet är behagligt och barnen plaskar runt. Det märks att solen bränner och redan är den bara delen av armarna lätt röda.

Tillbaka i Sydney intar vi lunch, fish and chips och en god pilsner på, ett av alla tusentals ställen längs kajen. Vi är trötta nu men vi bestämmer oss för att gå runt fram till kl 18.00 innan vi får sova, vi måste ju komma i balans med tiden.

Vi vandrar runt i hamnområdet Darling, liknar på sitt sätt Akers brygge eller moderna hamnområden i London med blandad gammal och ny bebyggelse. Även här mängder av barer och restauranger – vackert, men ska vi äta ihjäl oss här i den rika delen av världen medan resten svälter -man kan undra.
Australiensaren är artig - alla hälsar, ler och verkar intresserade av varandra trots stadens storlek. Vi tar ett glas vin och vilar, snart tid att sova. Nu sover vi.

Andra dagen i Sydney

 

Kanonväder dags för strandlook och bad. Tunnelbana och buss står till buds ut till Bondi-beach. En otroligt härlig strand. Ett eldorado för surfare. Stora jämna vågor. Det kryllade av surfare i alla åldrar. Småbarn såväl som äldre män och kvinnor . En man kom fram och hälsade och undrade var vi var ifrån. Han var 74 och kom precis upp ur vågorna med sin bräda. Han surfade varje dag.  Värmen var bedövande, nära 40 och vattnet ja runt 30 tänk att det kan vara så varmt i Stilla havet. Det var helt underbart att bada men pass för vågorna.


På kvällen var det dags för besök på Operahuset. En helt fantastisk byggnad. Otroligt vacker från alla vinklar. Men det var mycket nära att vi hade fått besöka föreställningen  i blött tillstånd. Himmelen öppnade sig. Vi hade bokat biljetter till Trollflöjten och Mozart gjorde bra ifrån sig även på denna sidan av klotet. Dessutom fantastisk dekor med enkla medel.

 

Tredje dagen i Sydney
LarsPeter har blivit förkyld och är allmänt tradig men vi har 4 dager i Sydney och trots regn och lite kyligt väder går det inte att gnälla. Idag är det dags för ett besök på Sydneys fiskmarknad. Oj vilken fiskmarknad, räkor i alla storlekar, ostron i alla dess former, krabbor stora som halva hus, humrar som spatserar i sina akvarier, fiskar som vi aldrig sett förut, färska, nyfångade och fina. Japanerna, om de var turister eller inte men de var som tokiga -  de hade julafton bland seafooden.  Vi kunde naturligtvis inte heller låta bli att äta en lunch bestående av ostron, jätteräkor och gratinerade pilgrimsmusslor. Mums. Fiskmåsar och en rätt äcklig fågeltyp med lång svart näbb gjorde oss sällskap under måltiden.

Under vår promenad tillbaka köper vi glass och i kiosken arbetar två svenska ungdomar, en av dem är från Helsingborg.
Kvällens måltid intas i Waterfront i kvällsljus - Operan i fronten, vilken middagsutsikt. Ett besök på Sydneys äldsta pub sen god natt.

Fjärde och sista dagen i Sydney.

Vi kan inte åka från Australien utan att ha mött en kängru, ja gärna även en koala. Hur vi än kollade runt så går de inte runt på gatorna i Sydney så vad göra jo vi går på Zoo. För att få se lite ytteromgivningar tar vi den långa turen med bussen.


Åsa har sedan vi kom till Sydney undrat var alla husdjuren finns, en hund på fyra dagar. Vi åker denna morgon ca 30 minuter genom både villaområden och områden med hyreshus, inte mer än en hund, mysteriet kvarstår – har man inte husdjur i Australien?!
Zoo ligger vackert beläget på en kuperad halvö och vi har tur med både kängrus, wallabies, koaler och andra djur från jordens olika hörn.

Lördagen avslutas med ett fantastiskt inslag under den stora Sydney festivalen. I grönområdet The Domain ger Sydneys symfoniorkester en gratiskonsert. Det är pick-nick som gäller och under ett par timmar samlas mellan 15- 20000 människor. Konserten är magnifik, alla är andäktiga och det hela avslutas med ett mäktigt fyrverkeri, vilken avslutning på vår vistelse i Australien.

Nästa Nya Zeeland